Det finns inga ord

Jag såg Kent igår på Trädgårdsföreningen med Cornelia, Kalle och lite annat folk. Och det var underbart och jag ville aldrig att det skulle ta slut, som vanligt. Bäst var det när dom spelade M, världens finaste låt. Jag trodde aldrig jag skulle få höra den live. Nu känns det som att jag kan dö lycklig.





Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0