michaelas

Jag försöker hålla allt på plats men ikväll är jag över hela rummet igen. Hjärtat slår på precis alla ställen förutom där det ska. Och visst, det är bra att släppa på känslorna ibland men jag undrar hur länge de här känslorna ska finnas kvar? Tiden går ju men jag försöker fortfarande med jämna mellanrum kväva mig själv i kudden. Och jag vet inte riktigt hur jag ska hantera det. Men jag kan iallafall vara tacksam över att jag är smartare nu än vad jag var för 5, 3, 1 år sedan. Alltid något.




Behöver mer än så. Behöver nog komma bort härifrån. Vill glömma men allt har så mycket historia här..

Måste börja om.

(Imon kommer jag själv inte fatta vad jag menade med det här så bry er inte jag klarar bara inte av ensamheten när det blir mörkt.)