michaelas

Först fnittrar man som en överlycklig liten flicka. Sedan inser man att det inte är kul. Inte alls. Och då får man ångest, och då vill man dö. Det är liksom inte värt det. Ändå gör man det, gång på gång. Man lär sig inte, även fast man egentligen redan vet hur fel det är och hur lite det ger. Men i stridens hette bryr man sig inte. Man blir döv och man blir blind. Det finns inte plats för logik. Och när det är gjort så är det gjort och då kan man inte få det ogjort, hur mycket man än vill. Man är ärrad för livet.

Det finns alltid en anledning som tycks vara så fruktansvärt bra innan. Gå inte på det.